Snart rullar vi ut en ny hemsida, lite uppfräschad sådär. Men redan nu kan du köpa våra asfräscha tisha tack vare CafePress. Gå till butik.

Att göra nåt kul på fylla och alkohol är inte lätt. Vi vet ju redan det mesta om att dricka så det finns inte så många nya vinklar att skoja ur. Folk som gör dåliga fylle-actouts är bland det värsta jag vet.

Men vissa klarar det. Här är tre exempel på komiker som spelar fulla eller driver med fyllon och GÖR DET BRA:

Richard Pryor – ur albumet That Nigger’s Crazy:

Eddie Murphy – ur albumet Delirious:

Jim Breuer – Party in your stomach:

Hamnfesten har hört av sig och vill samarbeta med Thule Comedy.

Hamnfesten är en ”festival” som arrangeras i Örnsköldsvik i slutet av juni, som går ut på att vuxna minglar runt i ett inhängnat område utomhus, dricker öl och lyssnar på livemusik. Vet inte hur standup funkar där men vi provar nog.

Jag skriver material om Fantomen. Jag tycker han är konstig nämligen.

Varje seriestripp är likadan. Det är en, max två bilder. En bild på Fantomen som kikar fram bakom lite bladverk, en bild på en skurk och så en tankebubbla. ”Åh nej!” That’s it. Sen lämnas vi hängande till nästa avsnitt.

Vad är grejen med Fantomen? Finns det någon som fortfarande läser Fantomen? Eller har serien bara blivit kvar för att ingen kommit ihåg att ta bort den? Som killen i källaren i ”Office Space”.

Premiär på söndag 29 mars på (amerikanska) Comedy Central. På fildelningsnätverken? Jag gissar 30 mars.

Jim Gaffigan – Life on the Edge

Klassisk Gaffigan – ”Hot Pockets”:

Vissa produkter blir ”förstörda” efter att en komiker sagt nåt kul om dem. Inte förstörda SÅ, bara att man inte kan se produkten igen utan att tänka på skämtet. Det har hänt för mig med Lactacyd-tvål efter att Ola Söderholm skämtade väldigt bra om det på Harrys för två veckor sedan. Ola är en jävligt duktig komiker men det finns inget med honom på nätet så ni får ta mitt ord på det om ni inte sett honom. Eller se honom.

Men det är ju billigare att ta mitt ord på det.

By the way, här är Hicks på ämnet Diet Coke:

Och här är reklamfilmen han pratar om:

Vi åkte upp till Umeå igen och kollade standup. Kul. Grym turnout på Scharinska och väldigt klibbigt i luften. Ni vet hur man kan stryka sig upp mot en snygg tjej i en fullsatt lokal, utan att det räknas som ofredande? Liksom råka trycka sig mot hennes bröst? Det gjorde jag.

Somliga av folket på scen var roliga, somliga mindre roliga. En del hade inte slipat ned materialet och höll på en aning länge kanske. Roligast under kvällen var, enligt mig, en rutin om leksaker och barn.

Ett videoklipp från Provröret:

Christer Torjussen
www.christertorjussen.com/

Jo tack, ganska bra faktisk. Jag gör med detta et försök på att skriva svenska, något jag inte gör så ofta. Så bär över med töntig grammatik, jag bodde i Norrbotten tills jag var sju år gammal – och den gången visste jag inte mycket. Inte nu heller.

Men en sak vet jag, det är att ni i grannlandet har varit ett hästhuvud framför oss (kan man säga så på svenska?) vad ståuppkomik gäller. Ni har ju hållit på en stund. Vi firade nyss femton år för våran s.k. ”oavhängiga” komikerklubb i Norge, RDK. Det er egentligen hur länge det har varit nån aktivitet på standupscen här i landet.

Det började med några klantiga kvällar en gång i veckan som killarna sprang upp, pratade skit i mikrofonen ock satte sig ned för at supa vidare. Publiken fattade ingenting. Inte komikerna heller.

Nu har standupscenen etablerat sig för allvar, många har fått management och stora namn som Dagfinn Lyngbø & Anne Kat Hærland säljer ut fulla hus varänn dom uppträder. Båda har spelat länge på huvudstadens, kanske Skandinaviens bästa comedyklubb – Latter på Aker Brygge. Där finns både en storscen och en klubbscen, vart jag och dom flästa andra hör hemma. Men det roliga är at vi säljer ut varenda kväll i veckan, både tirsdagar, fredagar ock lördagar.

Onsdagar har vi Prøverøret (ja, som i ”provröret) på Dattera Til Hagen, kanske den roligaste platsen att köra nytt material. Folk betalar 60 spänn i dörren, och vet inte vad dom får. Kanske årets roligaste kväll, kanske den värsta dom nånsin varit med om. Där får alla prova ut nya grejer, nybörjare, attentionwhores & etablerade artister.

Torsdagar håller RDK til på legendariska Josefine på Oslos västsida. Nybörjare ock semi-berömda ståuppare om varandra, som det alltid har varit. Men det mäst positiva är dom små klubbarna andra ställen, på lik linje med Thule, som kommer til. Redan nu har vi oavhängiga klubbar i Ålesund, Bergen, Trondheim med flera. Enormt viktiga aktörer och idealister, som gör att vi som kanske är ”berömda i Oslo” kommer ut til dom andra städerna och får gjort standup. På klubb. Där vi hör hemma. (Ps. Heter det ”och” eller ”ock” på svenska?)

Annars… ja, jo: Nu och då hackar nån jävla rödvinssupande kulturvetare besserwisser på oss som syslar med standup i pressen för att vi inte engacherar oss mer politisk, är mer kontroversiella, ”var är den norska Bill Hicks” och bla bla bla. Håll käften. Folk får göra det dom e bra på. Det där är som att säga at rockmusikerna måste spela mera jazz. Det står ganska bra till med norsk ståuppkomik. Vi blir bättre och bättre. Tycker jag.

Skriver mer sen. Hej!

Christer Torjussen
www.christertorjussen.com

Det är mode att gilla kritik.

Om man är chef och gör bort sig så inihelvete eller gör ett dåligt resultat, ska man GILLA kritiken man får. Man ska bemöta den vänligt, med omvänd pedagogik.

Chefen på min förra arbetsplats – jag ska inte säga vad den heter men det rimmar på ”Schmallehanda” – var expert på det. All kritik, alla klagomål och all skit som kastades hans väg (förtjänt) låtsades han gilla.

”Vad roligt att beslutet väcker så mycket känslor”

”Kul att se att så många engagerar sig, det bevisar hur viktiga vi är”

”Fantastiskt att det finns så många åsikter ute i stugorna”

Ibland lekte jag med tanken på att slå honom på käften. Bara för att, när han blev förbannad, kunna säga ”vad roligt att min käftsmäll väcker så mycket känslor hos dig!”