Det är mode att gilla kritik.
Om man är chef och gör bort sig så inihelvete eller gör ett dåligt resultat, ska man GILLA kritiken man får. Man ska bemöta den vänligt, med omvänd pedagogik.
Chefen på min förra arbetsplats – jag ska inte säga vad den heter men det rimmar på ”Schmallehanda” – var expert på det. All kritik, alla klagomål och all skit som kastades hans väg (förtjänt) låtsades han gilla.
”Vad roligt att beslutet väcker så mycket känslor”
”Kul att se att så många engagerar sig, det bevisar hur viktiga vi är”
”Fantastiskt att det finns så många åsikter ute i stugorna”
Ibland lekte jag med tanken på att slå honom på käften. Bara för att, när han blev förbannad, kunna säga ”vad roligt att min käftsmäll väcker så mycket känslor hos dig!”
Uhhh, låter som någon jag känner. En eller två eller tre stycken, när jag tänker efter