Alltså, när jag var liten…. då…. då hade vi riktiga förebilder tamejfan.
Killarna hade posters på Erika Eleniak och Pamela Anderson i bikini och med putande mun. Eller en tjej i högt uppdragen string, poserande på huven till en röd Lamborghini Diablo.
Tjejerna hade posters på väldeffade killar som förmodligen var bögar men det visste man inte då. Och de stod och mekade med nån bil och hade svettiga kroppar, skitiga vita tanktops uppdragna lite, lite så man kunde se magrutorna och tajta, trasiga jeans i den där bleka tvätten som inte finns nu. Och en bula i grenen som lovade något mer. Och den där Blicken.
Nu… nu har ungarna idoler som den här killen. Johan mothafuckin’ Palm. En späd, blek pojkvasker som ser ut som om han börjat med heroin 10 år för tidigt. Som om han har nån konstig pigmentsjukdom. Han är bergis killen med de konstiga eksemen, ni vet den där som finns i alla klasser.
Är det sånt här vi vill att våra ungdomar ska sukta efter? Är detta våra barns idoler?!