Från brittiska sketch-serien Big Train, som gick i två säsonger under sent 1990-tal. Jättebra serie med bl.a. Simon Pegg (”Shaun of the dead”). Tyvärr lite bortglömd men det är ju bara bra, då känner man sig smart för att man vet något som inte gemene man vet.

Annika Lantz fick lite rubriker igår, för ett uttalande hon gör i nyaste numret av tidningen Bang. Annika uttalar sig kritiskt om programmet Parlamentet och menar att stämningen under inspelningarna varit otrevlig för henne som kvinna. Tonen är nedlåtande, grabbig och kukmätande och Annika har känt sig kränkt som kvinna, om jag förstår henne rätt. Det låter ju väldigt trist men så är det tyvärr på ganska många platser där a.) ett kön dominerar och b.) människor jobbar som har ett starkt ego.

De flesta i svensk humorelit känner sig nu manade att kommentera och förhålla sig till Annikas uttalande. Däribland Magnus Betnér, som i sin blogg menar att ”Det borde sitta två kvinnor bredvid varandra lika ofta som det sitter två män bredvid varandra”. Det är naturligtvis ett absurt påstående och det förvånar mig att Betnér säger något sånt. Jag vet att han driver den typen av frågor hårt i sin act men att han på fullaste allvar tycker att fördelningen i humorpaneler – humorpaneler – skulle vara könskvoterad, gör mig rejält besviken.

Medveten kvotering är ett helvete, alltid. Humorprogram ska göras av de som är roligast och bäst komiker. Inte av en kvinna eller en man, utan av en komiker. Det enda som borde spela roll när komiker rekryteras, är om de är roliga eller ej. Det är ledsamt att jag ska behöva påpeka detta år ut och år in men det är så förbannat jävla enkelt som det låter. Bäste person ska ha jobbet, end of story. Kvothumor har vi haft nog av. Förresten känns det märkligt att ens diskutera Parlamentet som humor då det är ett banalt och rätt tråkigt program.

Läs artikeln här.

Avslutningsvis bjussar jag på ett klipp bra humor:

I bokstavlig version. Tycker de fått ihop texten grymt bra. Verkligen HELA låten också.